Ytterligare möjligheter

Ytterligare fotohistoriska processer

Om du är intresserad att utveckla dig ytterligare har vi flera möjligheter som vi inte planerat in att ge en workshop i under 2018. Är du intresserad är du givetvis välkommen och kontakta oss.

Negativ våtplåt

Ett negativ framställs som du senare kan kontakt kopiera med någon av de andra pappersprocesserna. Detta var den metoden som Frederick Scott Archer  presenterade 1851. Processen liknar den positiva våtplåten på glas, men skiljer sig på några punkter. En positiv våtplåt på glas är egentligen ett underexponerat negativ. Därför behövs längre exponeringstid och en annan framkallare. Valet av process kan dessutom innebära att bilden behöver förstärkas eller återframkallas.

Positiv våtplåt – ferrotypi eller tintype

För de som önskar kan vi arrangera en workshop i våtplåt som det utfördes under USA under inbördeskriget. Materialet var då inte aluminiumplåt utan stålplåt som belades med asfalt. I övrigt motsvarar den den positiva våtplåtsprocessen, men materialiteten är densamma som historiskt.

Saltpapper

Saltpapper är den metod som Henry Fox Talbot presenterade 1839 för att göra ett positiv på papper. Metoden har sitt ursprung ännu tidigare, men då kunde de inte fixera bilden.

Albuminpapper

Albuminpapperet är en vidare utveckling av saltpappret som gjordes av Louis Désiré Blanquart-Evrard 1847. Skillnaden är att papperet beläggs med albumin eller äggvita. I Dresden förbrukades ca 60 000 ägg om dagen när albuminpappers tillverkningen var som störst under 1870-talet.

Konservatorer, intendenter och assistenter vid museer

För de som håller på med äldre fotografiskt material kan vi anordna en speciell kurs som belyser det material som vanligen finns i era samlingar. Ni får då en möjlighet att pröva på ett urval av de olika processerna och bilda er en egen uppfattning om materialet. Det ger er en unik möjlighet att förstå villkor och arbetssätt för de tidiga fotograferna.

Christer Törnkvist är utbildad i konservering av äldre fotografiskt material av Lennart Andersson, som är den svenske nestorn i konserverings frågor. Christer en fil. kand. i konstvetenskap, fotografi och etnologi. C-uppsatsen behandlade hovfotografen Ferdinand Flodin 1863-1935. Förutom det har han en doktorsexamen i tillämpad fysik i botten och en adjungerad professur vid Uppsala Universitet. Allt detta för att hålla en vetenskaplig nivå för er.